Onyttigheter, ack så roligt det kan vara

Ja, igår tänkte jag att jag skulle fira att sambon kommit hem efter en arbetsvecka borta, eller… Nä, faktiskt mest för att jag själv ville så bakade jag en tårta.

Det är inte ofta jag bakar tårta, oftast blir det bara till födelsedagar. Men det är kul. Jag har nyligen försökt mig på att göra lite mer ”arbetade” tårtor. Det här är min andra tårta som jag täckt med ett lock. Jag är faktiskt mycket nöjd, speciellt med tanke på att min första såg ut lite som en katastrof. Jag hade den här gången en idé i huvudet om hur jag ville att tårtan skulle se ut och det blev faktiskt mycket likt. Den har några skönhetsfel, men jag har inte fotograferat från det hållet, så dum är jag ju inte

Jag kan avslöja att den dessutom var grymt god. Fylld med mandelgrädde och pollyfluff. Locket på tårtan är av Marschmallow Fondant, smak och färgsatt med kakao, dekorationen är av marsipan. Det blev lite råa kanter på marsipandekorationen men jag hade ingen bra kniv att skära med. Måste införskaffas känner jag, tillsammans med lite andra verktyg, för det blir bara roligare och roligare att baka ju mer man lär sig.

Nackdelen med att baka skulle väl i så fall vara att man inte riktigt har full koll på vad ens barn gör hela tiden. Se Sigurds sida

Dagen i Stockholm, ur mitt perspektiv

Ursäkta att det dröjt, men nu kommer en redogörelse för dagen i Stockholm. På Sigurds sida kan ni även läsa om dagen mer ur hans synvinkel

När klockan ringde på morgonen var jag trött och föll för frestelsen att snooza, det slutade med att jag klev upp 20min senare än tänkt och jag fick lite brådska. All packning var ju klar kvällen innan, vi skulle bara behöva äta frukost klä på oss. På med Sigges kläder, in med frukost i mig, lite smink för att inte se död ut, morgonrock av och kläder på. Gröt till Sigge, borsta tänder, både Sigges och mina. På med ytterkläder, ut i bilen, in med Sigge, inte glömma skötväskan… Och så iväg.

Anledningen till stressen är att jag MÅSTE vara i god tid innan tåget går. Skulle jag någon gång komma till tåget och det är mindre än 10minuter innan det ska gå mår jag jättedåligt, tror att tåget redan gått utan mig. Lite knäpp, jag vet.

På tåget gick allt bra, vi åkte ett vanligt InterCity tåg och restiden är ungefär 3,5 timmar. Jag hade bokat biljetterna i familjevagnen och tänkte att det kanske kunde vara fler barn med på resan. Tyvärr blev det inte så. Men Sigge kunde ju leka lite själv i lekhörnan i alla fall. Han var inte grining eller nåt men hade inte tid att sova. Väl framme i Stockholm hade jag Sigge i selen på ryggen men med barnvagnen med mig. På centralen lyckades jag springa på en gammal kompis hemifrån Östersund, det var jättekul, rena slumpen att vi var där samtidigt. Jag skulle träffa Helena och Axel, som hade meddelat att de var lite sena så vi gick runt och tittade på folk.

När Helena och Axel kom gick vi till Café Panorama för att äta lunch, det var en god lunch och sällskapet var mycket trevligt. Sedan gick vi en sväng på stan. Jag hade inte några direkta mål med min sväng på stan, men vi gick bland annat till Indiska. Jag älskar Indiska men bojkottar Indiska här i stan eftersom de inte alls är barnvagnsvänliga där. Där fanns mycket fint men det blev inget handlat, däremot höll vi på att bli kvar längst upp. Enkelriktad rulltrappa, och trasig hiss. Efter mycket om och men fick en i personalen vända rulltrappan så vi kunde åka ner. Inne på Granit fick jag handlat lite i alla fall. Sen bar det av till fotostudion.

Sigge hade nu somnat i vagnen vilket var skönt för oss alla tror jag. Axel höll låda själv där ett tag. När Sigge vaknade så höll dom två både fotografen, journalisten och Helena sysselsatta. Själv blev jag sminkad och fick håret lockat, det är lite skönt att få sitta och bara bli ompysslad men ovant. Samtidigt med stylingen lyckades journalisten klämma in frågorna för intervjun. När jag var färdig kände jag mig fin i alla fall. Sen hade de ju valt ut kläder till mig. Helt i vitt, sommrigt värre. Jag har nog aldrig varit så vitklädd någon gång.

Helena var tvungen att åka tidigare hem till alla vovvarna, 3st, imponerande. Så hon missade själva fotograferingen. Jag kan ju säga att det är sjukt ovant att stå framför en kamera på det viset. Men fotografen var bra på instruktionerna och alla lät mycket nöjda med resultatet. Jag har själv kikat lite på bilderna och det såg ju bra ut, men man är ju alltid så självkritisk när man ser sig själv på bild. En av bilderna ska egentligen vara en gruppbild, men eftersom de inte hade fått tag på mig när de andra tjejerna var på sin intervju och fotografering så ska jag fotoshoppas in på den bilden.

När allt var klart åkte vi med tunnelbanan tillbaka till centralen, där åt jag lite middag och Sigge fick kvällsgröt. Ett besök på Lush blev det också, där jag handlade både några gamla favoriter och lite nytt. Vi hade gott om tid på oss så det var jätteskönt. När tåget hade kommit in på perrongen så klev vi på. Den här gången ett X2000, de må gå snabbare, men oj vad mycket krångligare det blev med vagnen. Fick både vika ihop vagnen och plocka av hjulen för att få plats med den i bagageutrymmet. Ett stort minus. Sigge levde loppan ett tag men somnade tillslut i min famn, totalt däckad. Vaknade endast när jag satte honom i bilstolen och sen igen hemma när jag plockade av honom kläderna men somnade igen i famnen när jag bar honom till spjälsängen. Jag kan inte påstå att jag var mycket piggare än honom. Jag somnade gott jag med sen efter att ha avnjutit en härlig kopp thé och en bit mörk choklad i lugn och ro.

Jag är glad och nöjd med dagen och även om det var en upplevelse i sig att få vara med om tidningsintervjun och fotografering så var det nog allra roligast ändå att träffa Helena och Axel. Så snälla och rara båda två. (Här har Helena skrivit lite om vår bloggdejt hon med.)

Lite trött men glad

Jag har haft en jättebra dag idag. Jag är lite trött nu men jag lovar en sammanfattning för den som är nyfiken.

Nu vill jag nog mest bara sova, sova, sova.

När, var och varför? (För den som är nyfiken)

När: Imorgon eftermiddag

Var: En central del av Stockholm

Varför: Ja, varför ska just jag vara med i en tidningsintervju? Tidningen i fråga är ToppHälsa och dom ska göra ett reportage om ”erfarna magar” som journalisten uttryckte sig. Detta för att inför bikinisäsongen visa på att man visst kan vara nöjd med kroppen trots att man inte stämmer överens med mediaidealet. Vad är då erfarna magar? I mitt fall är det bristningar som gör mig erfaren, bristningar som jag fick under graviditeten och nu gör att min mage för alltid har sett sina bästa dagar. (Jag kan å andra sidan inte påstå att den varit speciellt snygg någonsin, men snyggare än nu.) Trots detta är jag nöjd. Och det är väl det tidningen vill förmedla. De har också intervjuat andra tjejer om deras magar.

Hur i hela fridens namn kommer det sig då att jag ska vara med. Jo, jag har tydligen, i en tråd på forumet Familjeliv, uttryckt mig positivt om mina bristningar. Detta kan man tydligen hitta om man googlar. Tydligen var det dessutom så fint skrivet att journalisten fastnade för det och kontaktade mig. Så så kan det gå till.

Jag vet fortfarande inte vilket nummer som intervjun kommer att vara med i, men jag gissar att jag får veta det imorgon. Givetvis ska alla ni som vill få veta när så att ni kan få ett ansikte (och en mage) på mig.

Änglar, visst finns dom!

Jag kommer att träffa en räddande ängel imorgon, eller två faktiskt. Helena och Axel kommer nämligen att möta mig i Stockholm i morgon och göra mig sällskap under dagen. Det ska bli jättekul att få träffa dom.

Inte för att varken Helena eller Axel ser ut som en gris, men här kommer en liten bild på min favoritgris i min samling, en liten änglagris.

I vilket fall så återstår nu packandet, allt ska vara packat så vi bara behöver äta frukost och klä på oss imorgon. Ska duscha också så är det också avklarat, jag ska nog lägga en ansiktsmask också så kanske jag ser lite vackrare ut på bild sen

Nu börjar jag vara nervös

Ja, riktigt nervös. Vet liksom inte riktigt vad jag gett mig inpå med intervjun. Av olika anledningar har jag inte kunnat få med mig något sällskap till Stockholm så jag får åka själv. Den biten är jag inte så orolig för, jag har ju rest med Sigge själv förr. Däremot undrar jag hur det ska gå under sminkning och fotografering. Känns som att jag inte kommer att kunna slappna av. Journalisten och stylisten vet att jag måste ha med mig sonen och tycker att det är helt OK.

Det är nu bara så att jag ser framför mig att min lilla vilde kryper omkring i studion och drar i sladdar, välter blixtar,gräver i folks handväskor och klänger i benen på både mig och andra. Just nu känns det som att jag skulle ge vad som helst för en barnvakt men möjligheterna verkar uttömda.

Skrämd halvt från vettet

Kanske inte riktigt men rejält rädd i alla fall.

Vaknade nämligen i natt av att det körde in en bil på vår infart och att det trampade och klampade på entrétrappan. Det hördes väldigt väl då vårt sovrum är ovanför hallen. Jag smög upp och kikade ut, såg först inget annat än min bil som stod utanför garaget, såg heller ingen person. Men jag kikade runt lite och såg tillslut lite grand av huven på min sambos bil och jag drog en lättnadens suck.

Sambon som varit på övning hela veckan och inte skulle komma hem förrän idag kunde sluta tidigare eftersom allt jobb var färdigt och valde då att åka hem istället för att sova kvar i förläggningen. Jättegulligt av honom, men nästa gång får han så lov att förvarna mig lite, jag var ju på vippen att ringa och anmäla inbrott ju.

Nu borde jag egentligen sova

men jag ville bara berätta att nu är tid för intervjun och fotograf, smink mm bokat. Så på tisdag bär det av till huvudstaden. *oiiiii*

Sigurds sida

Ja, för den som är nyfiken på Sigge och vad han hittar på i livet har jag precis skapat en ny sida, Sigurds sida! Varsågod och kika även där.

Idag fyller Sigges kusin år

Ja, Sigges kusin fyller 1 år idag. Det är roligt att de är så nära varandra i ålder han och kusin Ellen. Lite tråkigt att det är typ 80mil emellan oss däremot. Just när det är födelsedagar är det så tråkigt att inte bara kunna titta över och gratta.

Jag har inte haft någon möjlighet att åka dit nu till födelsedagen tyvärr, men jag har förståss ringt och grattat, inte minst har jag grattat min syster och hennes sambo till ett år som föräldrar. Det är bara två månader kvar tills att Sigurd fyller ett och jag kan inte riktigt begripa hur fort den här tiden faktiskt runnit iväg. Men tiden går fort när man har kul och det händer ju saker HELA tiden.

Vi får se när jag kan åka hem och hälsa på nästa gång, jag vill så gärna komma hem under vårvintern och hoppas kunna få uppleva vit snö, sol som värmer och gärna en skotertur med grillning. Det är inte utan att man längtar hem när vintern här är så regning och trist. Förutom kusin Ellen så är det minst 4 födelsedagar till som ska firas när jag kommer hem, samt ett (kanske två) körkort att gratulera till.

Till Sigges ettårsdag hoppas mina föräldrar att de ska kunna resa ner till oss. Det ser jag mycket fram emot. Och när det gäller pappa så är det ytterligare en händelse som lockar. Nämligen detta, sammanfaller ytterst lämpligt med Sigges födelsedag dessutom.