Sigurds sida

Nej, men var har Sigge varit?

Klickbara bilder

Lilla älskade klåfinger…

Dagen i Stockholm, ur Sigges perspektiv

Äntligen en dag som mamma vill kliva upp samtidigt som mig tänkte nog Sigge på morgonen. Eftersom allt var förberett gick det jättesmidigt hela vägen tills vi var på tåget. För Sigges skull satt vi i familjevagn, men eftersom det inte kom med några andra barn på resan ändå så var det lite trist. Men Sigge levde loppan ändå, kröp omkring i lekutrymmet och reste sig stup i kvarten mot allt där inne, till mammas stora oro för golvet var nog nybonat och jättehalt och i en gungande tågvagn dessutom men det gick bra. Sigge fick prova att åka rutsch-kana, men det var lite läskigt. Så efter några åk så slutade vi.

Inte en blund i ögonen fick han på hela resan, däremot somnade han alldeles innan vi skulle äta lunch tillsammans med Helena och Axel. Lunch åt vi allihopa tillslut på Café Panorama när Sigge vaknat.

Axel tittar lite snett över bordet mot Sigge. Sigge sneglade en hel del på Axel också, emellanåt tyckte han nog att Axel var lite farlig också. Sigge gillar inte när barn skriker högt, då blir han jätteledsen. Men när han hade kommit över Axels farlighet så kom de faktiskt rätt bra överens, eller, överens på småbarns vis förståss.

Axel bjussade Sigge på några majskrokar och visade dessutom hur man äter dom på ett synnerligen effektivt sätt. Sigge som tidigare mest sugit och säcklat på majskrokarna tog direkt efter Axel som iställer mulade in hela krokar i munnen. Barn lär sig verkligen av andra barn.

Efter lunchen sov båda barnen. Sigge i vagnen och Axel i sjalen. Nästa gång de var vakna båda två var inne vid fotostudion. Där levde de runt, rev i saker, stoppade lekakulor i munnen, rev sönder tidningar och försökte välta delar av inredningen. Men så är det ju när man har med barn att göra.

När Axel och Helena varit tvugna att åka hem levde Sigge loppan själv. Roligast var nog själva fotostudion för där fanns massor med sladdar och om det är något Sigge gillar att göra så är det att riva i sladdar. Tur att alla inblandade hade förståelse för hur barn kan vara. Mot slutet märktes det på Sigge att han började vara trött, men han höll ut länge till. Inte förrän runt 20.30 somnade han i min famn på tåget. Men då var det verkligen en jättekrasch, när vi närmade oss vår station kunde jag nämligen ta på honom båda jackorna och mössan och sätta honom i selen utan att han vaknade.

Han vaknade bara kort när jag satte honom i bilstolen sen samt när jag plockade av honom kläderna hemma. Men han somnade om igen i famnen på väg till sängen. Verkligen en slagen hjälte!

Sigurds sida

Tänkte att jag skulle göra en sida enkom för Sigge. Här tänkte jag att jag kan göra inlägg mer specifikt om det Sigge hittar på i livet.

Såhär i första inlägget tänkte jag att jag skulle skriva om vårt besök på BVC. Idag har vi nämligen varit på Sigges 10-månaderskoll. Vägning och mätning såklart, samt att de förståss ska kolla att han utvecklas på andra sätt också. Vilket blev ganska uppenbart då det första han gjorde var att säga Hej! till BVC-sköterskan samt visa hur fint han kan stå. Några steg fick han inte till där men han var inte direkt så fokuserad utan mer inriktad på att utforska rummet.

Sigge väger i alla fall 11370g och är 78,3 cm lång. (Varför man nu ska mäta på millimetern, riktigt så exakta tror jag inte mätningarna är.)

Bjussar också på en busbild, Sigge som är en klåfinger lyckades komma åt min mörka 86%-iga choklad. Jag var inte hemma, men sambon sa att helt plötsligt var det väldigt tyst, så han gick för att titta vad han hade för sig och hittade Sigge med chokladkakan i munnen. Behöver jag säga att när jag kom hem doftade Sigge mumsigt av choklad trots att han blivit tvättad.