Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for april, 2007

Hårsnodden och jag

Jag antar att jag knappast är den enda som använt mig av en hårsnodd för att komma ihåg vilken sida jag ammade på sist. Men ärligt, jag skulle knappt kunna komma ihåg det om jag inte flyttade snodden från ena handen till den andra. Den har blivit min kompanjon.

Som tur är har inte mitt dåliga minne spritt sig så det är mest amningen där minnet är som en guldfisk 😉

harsnodd.jpg

Read Full Post »

Jag är nog en mamma nu

Ja, det är väl så det känns ungefär. Jag har väl inte greppat riktigt än att det är mitt barn som ligger i famnen och tittar upp med sina stora blå ögon. Det tar nog ett tag att landa i verkligheten igen. Än så länge omges allt av ett rosa skimmer.

Förlossningen däremot kan jag väl knappast påstå omges av någon romantisering. Allt gick jättebra fram tills jag var öppen 7 cm. Klarade mig jättebra med bara akupunktur och andning/avslappning. Men sedan ville kroppen inte själv längre. Jag öppnade mig inte mer och värkarna avtog i intensitet, hinnorna togs men inget mer hände. Fick kvaddlar som smärtlindring och de fungerade, men kroppen var fortfarande ineffektiv i sitt värkarbete. Tillslut ville de ge mig värkstimulerande och i och med det så fick jag EDA. Nu vart det i alla fall lite fart och jag kunde öppna upp helt, men sedan skulle huvudet ner i bäckenet också och nu började kroppen vara så trött att jag trots högsta inställning på droppet fick hålla på jättelänge innan jag fick börja krysta. De ville gärna att jag skulle stå, men jag orkade inte hela tiden och när jag låg var värkarna mindre intensiva dessutom. När jag fick krysta äntligen var det så skönt att äntligen själv få göra något, men jag var så trött och kroppen var trött och värkarna var både svaga och korta. Till slut fick det bli sugklocka på läkarens inrådan. Sedan gick det faktiskt ganska snabbt.

Och snart låg han där på magen, min guldklimp. Hjärtat blev alldels varmt och all utmattning var som bortblåst. 35 timmar av regelbundna värkar, utan sömn och nästan utan mat försvann i ett nafs. Kvar var bara egendomlig lycka. Den där saken som sparkat i min mage låg nu på min mage och skrek, och han var så stooor tyckte jag. Dessutom hade han ju fått oss att tro att han var en tjej, men det är han inte alls, han är en inte så liten kille med en födelsevikt på 4180g och 54cm lång.

Kan väl inte påstå att allt är en dans på rosor, men det är ett slit i glädje. Även om jag också funderat på vad vi ställt till med egentligen, en liten bebis som måste lita helt på oss, ska vi klara det? Det får tiden utvisa. För stunden är allt bara bra i alla fall.

sigge.jpg

Underverkets namn är Nils Valdemar Sigurd, eller kort och gott Sigge.

Read Full Post »

Vårtecken ja, det vimlar ju av dom egentligen. Våren väcker ju lite glädje och hopp i oss att värmen och färgerna är på väg tillbaka. Ännu ett år.

Jag har varit ute och tagit en hel del bilder på vårtecken i trädgården här, för att visa de där hemma i norrland hur långt våren hunnit här i söder. Men jag kände inte riktigt att någon av dom bilderna passade idag. Så jag har tassat ut här på morgonen och fotograferat. Någon behaglig vårmorgon kan man ju inte säga att det är, det blåser snålt och är mulet. Men det jag ville visa var att vårtecknen inte alltid kommer där man tänkt sig. Häromdagen när jag höll på att göra iordning lite blomsterurnor så hittade jag dessa små påskliljor bredvid vår lilla ”slänghög” på tomten. Förmodligen är det lökar från förra årets vårurnor som trivts tillräckligt för att gro i år igen. Jag blev riktigt glad när jag hittade de små minililjorna, och våren är glädje, och som det visar sig idag, blåsigt och lite kallt också.

paskliljor_01.jpg

paskliljor_02.jpg

Lite hemlighetsfullt lägger jag till att så fort jag tagit bilderna så satte jag kamerabatterierna på lite extra laddning, för jag tror nämligen att det kommer att fotofraferas en hel del här snart. För jag har ont… 🙂

Read Full Post »

Jag har fortfarande lite påskångest och har insett att den här påsken antingen kommer att blikaotiskt med en nyfödd, eller fortfarande väntandes…

Men trots det så gillar jag påsken och kan bli lite nostalgisk när jag ser små söta påskkärringar när skärtorsdagen kommer. Ett minne jag har från barndomens påskar är just utklädningen till påskkärring. För vilken liten tjej gillar inte att få klä ut sig och dessutom få prova (och missbruka) mammas smink. I alla fall så var vi ett helt gäng kompisar som inför påsken samlades och ritade påskkort till alla i byn och när det blev skärtorsdag klädde vi ut oss till påskkärrningar och gick runt och delade ut våra egenhändigt ritade påskkort. Som tack fick vi lite godis och pengar att skramla med i våra kaffepannor.

Det var väl här ungefär tanken på ett pysseltips dök upp i mitt huvud. Jag tänkte på en lite roligare variant av att rita påskkort. Idén är helt snodd från min syster och hon gjorde detta med sin dotter och gav bort till släkten. Det som behövs är vattenfasta textilpennor, vilket finns i de flesta hobbyaffärer, och trasor av Wettex-typ. Trasorna bör vara vita och omönstrade på ena sidan. Det hela är egentligen jätteenkelt, med textilpennorna ritar man ett motiv på trasan. De vattenfasta pennorna håller verkligen jättebra. För att förlänga trasans liv går det utmärkt att både köra den i diskmaskinen eller koka trasan. Själv har jag inte riktigt haft hjärta att använda trasan som jag fick, men andra i familjen har använt sina och inte märkt av att trasans motiv skulle ha blekts nämnvärt av att kokas/diskas.

trasa.jpg

Konstnär: Min systerdotter, 5år

Read Full Post »